LÅNGT inlägg om hösten som gått

Nåja, nu tänkte jag skriva om Isabellas utveckling, graviditeten och hur det gått för oss på hösten. Säkert långt och utdraget, men kanske någon annan än jag själv orkar läsa. Är lat på att skriva ner i böcker och anteckna så bättre jag får det här någonstans, om än virtuellt.

På sommaren var vi faktiskt tre nätter borta och åkte till Stockholm och allt förlöpte utmärkt. Bra var väl det, för en månad senare blev jag gravid och det blev lite större koncentration att ta hand om både kropp och knopp. Jobbet började i augusti och man gick sådär smått oroad under de första 12 veckorna, då allt som händer i kroppen är så oförutsägbart. För att inte tala om hormoner som hoppar upp och ner. Tack och lov har jag en snäll dotter som för det mesta är glad och inte ställer till några problem. Livlig och fart har hon, men än så länge hänger jag med.

Till skillnad från då jag väntade Isabella hade jag litet mer symptom, men knappt så man ens ids nämna. Två gånger fick jag migränanfall och fick stanna hemma i mörklagt rum, men det gick vanligtvis över under 12h. Några gånger har jag kastat upp, men då pga maten jag ätit på tom mage (läs: paprika och svartvinbärssaft). Foglossning känner jag av och att gå längre, raskare promenader kan jag glömma. Magen har dessutom växt betydligt snabbare än förra gången, som ju beror på de icke-existerande magmusklerna att hålla den tillbaka..därav berättade jag rätt tidigt till kolleger och elever på jobbet, så jag inte är en person som står ut med smusslande och går hellre rakt på sak. Jag tror det var i cirka v. 17 jag inte kunde dölja det längre. Hata liksom stora ylletröjor och annat som döljer, hatar att se ut som en sopsäck.

Isabella har en period där hon nu till 80 % av nätterna vaknar till och måste få tutt eller mjölk, men sen igen ids jag inte ta någon stress då hon ändå lärt sig somna på egen hand i "stora sängen" utan att klättra ut och ställa till det. Hon pratar, läser och sånt innan det sen blir tyst i rummet. Ibland om nätterna vaknar hon och tassar emellan mamma och pappa, men det tycker jag faktiskt är helt ok. Varför? Jo för istället för att vakna 6 om morgnarna får vi sova till 8-8.30. Jag känner mig piggare än på länge. Det var en tid jag lite funderade på att avvänja henne från allt men sen då jag försökte såg det som lilltösen höll på att kvävas i gråt och det var så hysteriskt så hela höghuset hörde. Då insåg jag att det är bara dumt att stressa - så länge hon är nöjd mellan mamma och pappa eller får sin mjölk och sen sover igen och jag är pigg och kry är allt finemang. Ju äldre hon blir förstår hon mer och man kan prata på ett helt annat sätt. Hon sover ju ändå 11-12h/natt samt tupplurer på 1,5-2,5h. Kanske man lite växer som människa och mamma och inser att det är bäst att skita i kommentarer som "hon kommer sen o sova mellan er tills hon är 10, och man får inte ge mjölk, det blir beroende..päläpälä". Alla gör som det är bäst, och jag är tack gode gud en person som klarar sig på 6h nattsömn med en gångs väckning om så krävs (man kunde ju själv bli bättre på att lägga sig tidigare, men men..).

Det var kanske en månads tid jag fick uppleva lite av "trots" (om man nu kan kalla det), då hon blev fly förbannad då t.ex. hon inte fick byxorna på själv, inte fick ta tutten (strävar till att det bara är en nattgrej) osv. Ni förstår poängen. Jag fick många gånger hålla tillbaka skrattet för det såg så lustigt ut och så tydligt bara att hon var arg över en sak. Sen gick det över lika snabbt som det kom. Det har nu ebbat ut allt efterhand som hon och jag kommunicerar mer och hon lärt sig prata. Tvåordsmeningar har hon klarat av sen cirka 1,5års ålder och nu vid 22 månader kommer det väldigt mycket ren med tre meningar. Jag kan nog säga jag förstår nästan till 100 % vad hon vill och säger, och det underlättar ju en hel del.

Hon pysslar jättesnällt och leker på egen hand, det är inga problem att vara inomhus en hel dag på tumis (vilket vi fått göra en hel del då jag varit sjuk, eller det varit dåligt väder). Hon älskar att hjälpa till och blir arg om hon inte får sortera besticken från diskmaskinen eller ge kläder från tvättmaskinen. Dammsugning tyckte hon var så skoj så hon fick en egen liten dammsugare till julklapp som nu flitigt används här hemma. Kaffeservisen var också en hit - genast på morgonen får jag "frukost" i sängen.

Alla tänder förutom övre hörntänderna har brytit igenom, men det är på gång då det fortfarande tycks vara skönt att gnaga på saker och ting. Håret har börjat växa och täcker snart hela huvudet, en mörk och  lockig/vågig kalufs har dolt sig fram tills nu. Hon är lång och "stadig" (inte i vikten, där ligger hon snäppet under kurvan), med andra ord hon är inget man är rädd går sönder om hon lite faller. Att äta är fortfarande inga problem - har aldrig varit, och kommer förhoppningsvis aldrig att bli. Hon äter regelbundet sina fem måltider riktigt väl, och om hon ibland äter mindre och säger "tack tack" tar jag ingen strid. Hon vet nog om hon är mätt eller inte. Efter att hon ätit gröten kommer hon nog springande då jag tar fram mina smörgåsar och sätter sig på stolen brevid och säger "nami nami", "kan jag få" (fast det låter ungefär som "kaajaaåå"). Då äter hon ändå lika stor portion som sin pappa, utan att överdriva.

Pottan går vi på med jämna mellanrum, men hon är nog inte alls torr och kommer nog inte att vara det ännu på en stund. Jag strävar till att senast fixa det på sommaren. Hon förstår nog när hon kissar men kan inte säga på förhand. Nu i skrivandets stund sitter hon brevid mig och säger "kisi komma där" och river av sig byxorna och blöjan, så nu blir det paus i skrivandet (inte för att ni kommer märka det..)
Annars har hon i övrigt också börjat med att klä av sig, vilket får denna morsa att sucka ibland då man om och om får sätta på byxor och tröja, då hon inte riktigt klarar av att göra det själv ännu.

Att dansa och hoppa omkring till musik har hon tydligt i blodet, inte undra på det då båda föräldrarna brukar göra samma sak..fast hon gör det nog bäst av oss. Det här blir ju förstås sånt där skryta-om-sitt-eget-barn men det tror jag de flesta föräldrar förstår man gör. Eget barn är ju ändå alltid eget barn. Det finns inget i hela världen som är sötare än när hon kommer fram och ger en kram och ber om en puss, eller hoppar omkring som en studsboll.

Gällande disciplin är det nog jag som får se till att uppehålla den. Pappan har hon runt sitt lillfinger och han har svårt att bli arg eller säga till på skarpen. Men rätt bra har det fungerat till viss grad med att förklara och vara konsekvent. Hon är nog en liten busunge, men snäll och menar väl. Hon blir ledsen då jag säger jag är ledsen över vad hon gjort osv osv. Hon får stöka bäst hon vill med leksakerna men hon måste delta och hjälpa till att städa upp efter sig, vilket hon också gärna gör utan några protester. Såpass mycket "nej" har hon ändå hört att det kan hon svara på en fråga ("Vill du gå och sova" - "Nej") men att säga "jo" kommer inte lika automatiskt..hmm...wonder why, höhhö.

Hennes största passioner är dessvärre bilar (bara hon inte blir lika biltokig som pappan) och biltidningarna tittas noggrant igenom då hon sitter på pottan (liksom klockorna i den). Annars är förstås Pingu, Viggo och Mumin en klar hit, som alltid fungerar. En nyfunnen vän är också Pettsonböckerna. Hon tar väl hand om sin baby och jag hoppas hon blir lika väl emottagande till lillasyster (det verkar så enligt ultrat..) då hon väl kommer. Hon är beräknad till 27.4, och jag tippar själv på en vappbaby.

Det gläder mig också att tre av mina närmaste vänner får babyn alla inom en månad av mig själv, så förhoppningsvis kommer vi att hinna med en hel del babyträffar. Fast får nu se hur det går med två barn med lite på 2 års åldersskillnad. Först och främst skall en syskonvagn införskaffas, fast det gör jag först i vår. Jag vill kunna gå ut på promenader och eftersom Isabella sitter fint ännu i vagn får det bli någon använd syskonvagn jag kan använda i cirka 6-8 månader, för sen tror jag nog tösen inte längre vill sitta där. Fast vem vet? Tiden får utvisa. Jag är ingen planerare för jag tror inte man kan förutse hur saker och ting kommer att gå. Därför tänker jag inte ta stress över att vi bor på tredje våningen utan hiss, det ordnar sig nog. Det gäller bara att ha rätt attityd. (påminn mig om detta sen om jag gnäller och är trött över sömnlösa nätter etc på sommaren..)

Idag har jag 23+1 och räknade nyss veckorna tills jag blir mammaledig - 10 veckor jobb kvar! Herrejestas ändå. Tiden går så fort så man knappt hinner med. Innan det skall vi försöka fixa lite nytt och rymligare badrum och köpa ny säng (med förvaringslådor inbyggt). Det gäller att fixa mer förvaringsplats då det kommer en ny familjemedlem. Därför hoppas vi nu att foglossningen inte blir värre (önsketänkande?) och jag får vara frisk. Förra gången fick jag ju början till graviditetsttoxemi sista månaden med högt blodtryck och igångsättning av förlossning pga. höjda levervärden (dock nog på Isabellas beräknade dag..)

och GRATTIS om du orkade plöja dig igenom texten. Jag skriver faktiskt jättesnabbt så det tog inte alls så lång tid att skriva det här som du tänkte dig, har jag på känn. Nu skall jag börja planera kvällen, då jag och fästmannen (heh, känns lustigt att skriva) skall få tumiskväll då mommo och mofa skall se efter Isabella kvällen/natten/morgonen. Vem vet, kan bli en av de sista gångerna innan BF (mannen i huset har rätt många tävlingsresor januari-mars) så nu skall vi äta gott i lugn och ro på någon trevlig restaurang och kanske gå på bio. (Detta blir med andra ord vår nyårsafton, då riktiga dagen firas med hela familjen).

Men visst är det härligt, det här med familj och barn. Varje dag är en rikedom, så tack för det. Man måste komma ihåg att vara tacksam för att få vara frisk och mätt i magen - det har mina föräldrar lärt mig.

Status

Först skulle det här bli ett lite småeländigt inlägg var jag järma över spysjuka hos mig och tösen men sen hände något som gör att jag inte längre hade orsak till det.

Vi är friska, jag har mer tyngd på ringfingret och på lördag får mams o paps fira det på tumis

Jul jul, strålande jul..

Oj vad roligt med småbarnsjul. Jag behöver nog snart inga egna klappar då det räcker så bra med att se allt vad dottern får.

Många nya, fina saker följer med hem och jag får använda min list att få allt och rymmas i vår trea.

Maten var god och Isabella orka öppna alla sina paket och gnällde aldrig över något. Hon var så ivrig så hon sedan övergick till att öppna mina. När klockan slog 20.30 gick hon nöjt till sängs och sov nästintill 12h och nu dammsugar hon mommos o mofas hus. Hoppas verkligen städivern fortsätter till tonåren.

Om ett år repris, tack. Nu lite bildregn och sen ska vi ut och åka pulka innan snöstormen.

God Jul

Tipp Tapp Tipp Tapp..

Igår inhandlades sista julklapparna och nu håller vi bara tummarna att allt som heter spysjuka inte skulle existera imorgon. Mina föräldrar och brorsfamilj har varit drabbade men nu har vi några dygn av ro, och hoppas det förblir så.

Idag gick vi till Äpplet för att äta lunch och få lite frisk luft. Vi var där några minuter innan butikerna öppnade och voi söta öde säger jag bara. Helt smockat av människor som köade och rusade in då dörrarna gick upp. Tur att man idag inte behövde trängas, igår var helt tillräckligt.

Nu sitter jag i soffan och sambon dammsugar och gör mat, skönt med jullov. Isabella hoppar omkring och är glad efter att just fått leka i duschen. Barn och vatten..

Minstingen i magen sparkar och gör sig påmind varje dag, vilket är skönt.

Skall till sist ge ett bra tips på en serie vi kollat första säsongen av (det finns 2): The Big C. Helt fenomenal och i säsongsavslutningen fick man skratta såväl som gråta. Vackert gjord serie. Mer än så kan jag inte avslöja, förutom att huvudrollsinnehavaren är lärare, liksom jag.

GOD JUL, ifall jag inte får för mig att skriva imorgon

Småsaker som värmer

Trots det är kallt så kan det ändå bli varmt <3

Dessutom har mitt jullov inletts. Imorgon blir det extra satsat morgonmål eftersom det efter det blir tuffa tider för mig - julshopping i sista minuten. Wuuhuu.

Netflix

Idag tog vi i bruk Netflix. Inte illa, inte illa alls..

Tror det blir bra under det kommande långa jullovet då man kan mysa och titta på film vid brasan..

Dagens bästa: Julkaffe med kolleger, nam nam
Dagens sämsta: En tös som tar av sig byxor själv, kommer fram med svarta händer och säger kakka. Samma sak utropade morsan, men av helt annan orsak..ljuvliga, äckliga vardag i en småbarnsfamilj.

UGG

Tydligen är morsans Uggs skönare än hennes egna..

För övrigt det dyraste jag köpt i skoväg men överlägset bäst. Dessa är mina trotjänare tredje året på raken..köpta då jag väntade på Isabella. Det är inte illa det, o välinvesterade pengar om man ser på längden..

Strategiska måtten

Tösen ett år sedan..

Eftersom jag varit frånvarande från blogosfären tänkte jag nu köra med lite strategiska mått. På dottern, hon har ingen orsak att protestera. Skulle det gälla mina mått skulle det också öka i grad men det är jag kanske inte lika glad över som tjejens kurva..

vid 13 månader: 10,6 kg och 79 cm
Vid 18 månader: 11,6 kg och 86 cm

Nästa besök blir först vid februari, men jag tippar på att hon nu ligger på cirka 90-92 cm och vikten närmare 13.. (och det är inte så lite det då man har henne i famnen och en i magen..)

Insnöad

Undrar hur högt det kan stiga och om man borde öppna fönstret och putta ner snön. Livets stora frågor hos en förkyld kvinna i Esbo..

Aijo, kan ju tillägga att vi bor på tredje våningen..

Sjukstugan

Inte så mycket att rapportera här. Båda av oss snorar på och tar det lugnt. Positivt är att båda är på bättringsvägen och vi får hoppas jag snart kan gå på jobb och Isabella gå ut och härja i snön.

När man sedan slösurfar hittar man alla möjliga erbjudanden. Nu har jag t.ex. inhandlat ett saltpipa som lär ha någon form av hjälpande effekt för astmatiker som mig (eller ansträngningsastma heter det väl officiellt i mitt fall). Nöden känner ingen lag. Är utled på mina dåliga pipor och jag börjar känna mig redo för alternativa metoder.

Garanti

Kollade nyss på lite Miss Universum bilder. Många vackra kvinnor (och första året jag tror att Finland ens kan ha en liten chans att ta sig till finalen..). Däremot hoppas jag fröken Honduras har garanti på sin bröstoperation...

Har ni annars märkt hur lite rapportering det har varit från Miss Universum tävlingarna senaste decenniet? Eller längre..det var väl cirka 1996 som vi kom trea. Nåväl, lika bra så.

Nu skall vi börja äta gröt och morsan önskar tösen skulle sova bättre inatt, det är inte så lätt å sova när snoret rinner och febern stiger.

ps. jag orka vara i julshoppingsrumban i 30 minuter. Sen fick det räcka. Huh. Tack och lov att man kan shoppa på nätet..

Sjukstugan

Host, host, snörvel, snörvel. Idag har det handla om Pingu, snor och tomtar i vårt hushåll. Isabella har fått flunssa och vi har tillbringat dagen inomhus, medan pappan i huset hjälpt svärmodern med tomteförsäljning.

Det är alltid lika hemskt att som förälder se på när barnet är sjukt, men som tur är har hon varit positiv och glad. Lite konstigt ser hon emellan på mig då hon tar sig om halsen och säger "pipi, pipi". Men man har ju sina äss i ärmen - som god saft, russin och smoothie.

Skall försöka mig senare ut i julshopping-helvetet, eftersom jag känner av i halsen av något som eventuellt kan hindra mig från att göra det nästa vecka. Något annat vore väl konstigt då det kommer snor mot mig från både mun och näsa..

Nej nu skall jag sluta prata om snor. Hur intressant är det egentligen?

Bildregn sommar-vår

Alltså - om det finns någon som vet hur man får bilderna arrangerade på ett fint och smart sätt - hojta till! Men här är nu bästa bilderna från sommar-vår 2012. Hon växer så det knakar..

Pom Pom Pom

Vår lilla studsboll

Ni som undrat hur Isabella utvecklats - jo tack här dansas, pratas och härjas varje dag! Hon är precis lika glad och energisk som då hon var yngre. Nu pratar hon i tvåmeningsmeningar och allt mer med tre ord i rad - otrolig känsla då man kan börja kommunicera mot båda hållen.

Såhär kan det se ut en vanlig vardag med pappa och dotter (alltid kul och hitta sådana här videoklipp på farsans mobil)

Baby vol 2.

Då kör vi igen!

Länge sedan sist - men nu skall jag försöka ta mig i kragen och blogga flitigare. Som ni kanske ser är magen lite större sedan sist, där inne sprattlar bebis nr 2. Nu kanske ni tror jag är närmare v. 30 om man skulle jämföra med då jag väntade Isabella, men nej nej. Här på bilden är vi nästan halvvägs, och för tillfället inleds 22.veckan. Känner mig stor redan nu.

Är så dålig att skriva all baby- och graviditetsfaktan i dagböcker, så får försöka använda bloggen istället. Hittills har jag mått helt ok, förutom några korta migränattacker och trötthet i början. Däremot har jag nog en känning att det kommer bli tyngre denna gång, foglossningen gör sig då och då påmind och lite tungt i benen efter en lång arbetsdag. Men vi tar en dag i sänder.

Bakom mig har jag båda ultraljuden, så nu blir följande gång vi får se "Mymlan" först vid förlossningen, om allt bara går väl. Nästa vecka rådgivning och sen blir det jullov! Skall bli riktigt skönt att bara lägga fötterna upp i vädret och njuta/ta det lugnt i 16 dagar.