söndag 5 januari 2014

Uppdatering - LÅNGT inlägg, håll i hatten!

Hej på er!

Det förfasar mig då jag kom in här och såg att förra inlägget är snart ett år tillbaka. Vad tiden går fort! Vad har hänt här emellan kan man då fråga sig? Jo en hel del. Skall försöka sammanfatta kort (vilket då inte är min starka sida, det där med kort och koncist)

Den 2.5.2013 födde jag vår andra dotter, Victoria Hebe Maria. Jag själv och Isabella heter ju Victoria så det föll rätt naturligt, och de andra namnen är min och sambons respektive mormödrars. Min mormor var ju som en andra mamma och Victoria är min "mini-Hebe" - så god och snäll. Det kändes bra att kunna föra vidare hennes unikhet, både i namn och personlighet.

Själva förlossningen kan man ju säga gick som en dröm - lite förvärkar under hela dagen, men inget värre än mensvärk. Därför skickade jag mannen på jobb för två timmar, medan Lotta N kom och "vaktade" mig. Ni kunde kanske redan gissa er fram till att min förlossning såklart satt igång under denna tid? Jovars. Det blev taxi in till Jorv, och då märkte jag det började göra betydligt mer ont för varje gång. Taxichauffören var nog säkert rädd för att få utploppat ett barn i sin bil - för vi var fort framme, och han hade inga problem att kila förbi köer på motorvägen i rusningen kl. 16. Vi var enligt taxikvittot framme 16.02 då jag skrev sms till Lari och sade det inte var någon panik och att han inte skulle gasa på något extra.

I kontrollrummet var läget oförändrat sedan tidigare (var där inne och kollade läget på morgonen), 3cm, men siffrorna visade vi var påväg mot rätt håll. Däremot kändes värkarna betydligt värre och jag sa att vi väntar tills mannen kommer före vi går in i förlossningssalen - det enda jag beställde var lustgas. Klockan 17.00 kom Lari, vi gick in i salen och förberedde oss. Jag började impa lustgasen och kände hur allt blev avslappnat. Lari ville också pröva, men jag märkte att värkarna kom så tätt att jag inte kunde släppa handen om gasen - och jag kände mig lagom darrig i benen men det var skönt.

Barnmorskan gick ut och vi blev på tumis - men inte för länge. Plötsligt börjar jag känna en tryckande känsla och börjar trycka på röda knappen för att barnmorskan skulle komma tillbaka. Hon hade ju gått cirka 20 minuter sedan och verkade rätt chill och sa vi skulle ta vår tid och slappna av. Sagt och gjort - när hon kom in var jag 9 cm uppe och hon sprang ut för att snabbt få någon hjälp vid krystningen. Sedan föddes vår Victoria 17.45, 49 cm och 3170g. "Siro tyttö" hade de sagt tidigare på dagen om dig och fick nog rätt. Precis lika mörkt hår och mörka ögon som storasyster.

Första månaden bodde vi i Gäddvik, men efter midsommar gick flyttlasset då till Larsvik och vårt egna fina parhus i två våningar. Här finns utrymme och det känns som ett riktigt hem, med liten gård där barnen nästa sommar kan leka. Isabella har varit från första stund världens stoltaste och snällaste storasyster, hon har inte uttryck ett enda tecken av avundsjuka mot Victoria, tvärtom. Senast idag fick jag höra "Victoria Isabellas bebis, inte mammas", "Isabella sköta Victoria". Däremot har det blivit lite mer sura miner då Victoria börjat krypa fram och tar hennes saker. Då kommer nog hon fram och visar vem som är boss, men ger alltid en "baby-leksak" åt lillasyster istället.

Av ovannämnda orsak vågade jag också flytta dem och sova i samma rum 1,5 månad tillbaka - och det gick över all förväntan. Tidigare hade Isabella haft en period hon inte gillade att vara ensam i övervåningen och ville inte gå och sova. Det svängde genast, då hon fick sällskap - och samma kan sägas för lillis. Hon hade aldrig somnat av sig själv så bra som med Isabella. Idag brukar vi läsa nattsagor till Isabella, och Victoria tittar upp och lyssnar, men sedan brukar det för det mesta sluta i att Victoria somnar snällt vid 19 och Isabella senast en timme senare. Efter att Victoria somnat är hon tyst och läser eller leker lite i sängen, och om Victoria börjar skrika eller har ljud skriker hon på mig "Kom o sköta Tooria" (Det har hon kallat lillsyrran sen första början).

Överlag har Victoria varit en nöjd baby - lite magknip om kvällen/natten hade hon vid 3-4 månaders ålder som blev värre iom Rota-vaccinet (väldigt tydligt), varför jag också valde att bara ta 2 av 3 doser. Amningen fungerade bättre denna gång, om än inte så bra som det borde och vid 5 månader började det avta och hon fick mer av ersättning, till att idag vara sedan några månader utan bröst. Men det känns ok - det var värre första gången då allt var så nytt och man kände press utifrån. Därför sover hon nätterna huvudsakligen från 19 till 6-7 på morgonen. Tidiga morgnarna fortsätter i vårt hushåll, men det är ok - jag är ju rätt pigg av mig och tycker inte om att sova bort dagarna.

Idag är hon 8 månader, cirka 70 cm och 8 kg var hon några månader sedan, nu nog säkert lite över det.

Isabella har varit tutt och blöjfri sedan sommaren och är väldigt självgående och gör det mesta själv. Det där med toalett och mat eller att klä på sig sköter hon gärna ensam - och blir sådär typiskt frustrerad om hon inte lyckas med att sätta strumporna/tröjan/byxorna på själv. Hon är min lilla högra hand då det kommer till att sköta Victoria, och hämtar blöjan samt våtservetter så fort jag skall byta torrt. Blir Victoria ledsen är det bara att be Isabella på plats - sen är det skratt för hela slanten. Det finns nog ingen Victoria tittar på på samma sätt som Isabella, så full av beundran. Skall bli roligt att få se hur de växer upp tillsammans och börja leka alltmer.

Vi har trivats bra här och det enda som nu saknas är snö. Vi är äntligen friska efter ett helvete av Noro (antagligen), då vi alla tre tjejer i hushållet insjukna inom några timmar. Vill helst glömma och begrava det minnet (vilket resulterade i en jul utan mor o far i Evitskog för första gången) och hoppas det dröjer ett tag innan nästa gång *knacka knacka i trä*

Isabella fyller ju hela 3 år nästa månad, och är dryga metern lång och väger 15 kg, vilket nog gör att det inte är sådär bara man bär på henne mer. Jag räknade att då jag varit till butiken och kommer hem med båda + 2-3 kassar mat (+vagnens tyngd) så rullar jag på iaf 30 kg. Här behövs inga tyngder än :)

Ja just det - och kanske lite om mig själv ännu: Jag har börjat simma - härligt! Simhallen finns 800m ifrån dörren, inte illa. Sedan började mitt medlemskap på SATS igen att rulla några dagar sen, så skall bara jag blir kvitt flunssan ta itu med gymbesök, minst 1 gång i veckan - helst 2.

Därtill har jag nu varit socker- och kolhydratsfri i nästan två månader. Det där med sockret är skönt! Inget sug efter skitmat om kvällar eller måste att få bulla till kaffet. Kolhydrater skall nog hållas nere,  jag tänker dock unna mig det när jag vill. Men för tillfället finner jag inte behov till det. Idag bakade jag bröd enligt LCHF och det gick an, men kan nog inte ersätta det äkta förstås. Vi får väl se hur det artar sig - men någon diet är detta absolut inte, utan mer en livsstil mot det mer hälsosammare, "rena" maten. Någon mer diskussion skall jag inte börja med här nu, utan de som är intresserade kan ju kolla några bra dokumentärer om t.ex. socker och överintag av KH på Youtube ;) (Jag kan ge bra tips!). Men jo - sunt förnuft i det mesta, förstås. Att vara extrem mot någon ända tror jag inte på.

Nu låter jag ju som om jag blivit ett totalt hälsofreak - nej nej, inte att oroa sig. Samma gamla Josephine är jag, lika fjantig och yr som vanligt, men med lite mindre sötsug OCH mer variation i kockandet! Wihhuu - äntligen lite mer än de där vanliga köttfärssåserna och kycklingsstrimlorna.

GRATTIS till dig som orkar plöja igenom allt detta - jag gjorde det inte lätt för dig. Sorry.


1 kommentar:

  1. Vad roligt att du kommit tillbaka 😃 och grattis till tillökningen! Oj vad du liknar din mamma på bilderna 😃

    SvaraRadera